Bland det värsta jag vet. Ytlighet.
Att bry sig mer om om hårfärg, naglar, skor, märkeskläder, bil, hus, blekta tänder, danska träapor, typ av vinkyl, förstärkare och så vidare är ganska oviktigt för mig. Inte sagt att jag inte uppskattar vackra saker eller dyra bilar. De är bara oviktiga i sammanhanget.
Jag är fruktansvärt ärlig. Ibland obehagligt cynisk. Avskyr folk som inte säger vad de tycker och tänker. Flera av mina närmsta vänner, familj, chefer och medarbetare har ofta sagt till mig att de uppskattar min brutala ärlighet. Jag ger bara komplimanger när de är befogade. Jag förväntar mig att folk är lika ärliga tillbaka. Det händer ju inte alltid.
När jag frågar min man om jag passar i ett visst klädesplagg förväntar jag mig att han svarar med ett ja eller nej. Inte ett "du är snygg i allt du sätter på dig, älskling", eller "allt klär en skönhet". Sådant tjafs biter inte på mig.
Äkta vara. Inte ytlighet, tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar