Jag är en helt normalt onormal person. Jag har inga egentliga bekymmer mer än att jag avskyr att folk tycker synd om mig. Därmed har jag svårt för att tycka synd om andra, som det inte är synd om.
Har dock ett par vänner som det faktiskt har varit/är riktigt synd om. Någon vars mamma gått bort, hastigt och mycket olustigt. Någon som brottas med psykiska problem. Någon som kämpar för att hålla sin familj flytande då en familjemedlem har problem. Någon som har blivit blåst på kärleken.
Ni vet vilka ni är, och ni ska veta att jag tänker på er.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar