Sluta banka på dörren. Jag vill sitta i fred. Mina behov är lika viktiga som alla andras. Eller?
Dessa tankar flyger ständigt genom min hjärna när jag sitter på toa. Har nästan alltid en ettrig envis Siri utanför dörren. Oftast står hon där och tjuter för att jag, eftersom jag vill sitta i fred, har låst dörren.
Jag tycker att det är bra att vara envis. Har alltid varit det och tycker, till skillnad från många andra, att det är en god egenskap. Jag ger mig inte i första taget. Givetvis böjer jag mig när jag förstår att mina argument inte håller och jag har uppenbart fel, men försöka duger ibland!
Att vara envis är för mig att inte ge upp så lätt. Jag är målmedveten och misslyckas sällan med saker jag tar för mig. Ibland tar de lite längre tid, men jag slutför nästan alltid. Det är det bästa med att vara envis. Baksidan av det envisa myntet är "kan-själv"... Jag behöver nog inse ibland att det är ok att be om hjälp. Trots att det är att visa sig lite svag och bräcklig, och de som känner mig vet att det inte riktigt är min tekopp.
Nej, tur att Siri är envis. Hon kommer att komma långt med det!
Ha, ha, jag kommer fortfarande ihåg hur det kändes när jag inte fick vara ifred på toaletten. Skillnaden mellan dig och mig är väl att jag inte var så envis, så du fick vinna :-) Puss.
SvaraRadera