G som i glädje

Vårt schema är upplagt så att det nästan alltid är jag som lämnar på dagis. Varje morgon är ett litet lotteri. Ska barnet vara på gott humör eller ska vi bråka och slåss hela morgonen? Ska jag få byta blöja på Siri och ta på ytterkläder utan att behöva återuppleva slaget vid Verdun? Ska vi komma iväg i tid så att jag hinner med mitt tåg? Större chans att vinna på lotto än att gissa rätt på de frågorna kan jag säga...

Glädjen i det hela ligger i att dagiset dottern går på är så fantastiskt bra. De älskar Siri och tycker att hon är helt underbar att ha att göra med. Att jag ibland inte riktigt förstår vilket barn de pratar om är tydligen lite underhållande för dem... "Ja, hon är ju lite envis", får jag höra ibland. Joråmenvisstserruatt...

Jag blir alldeles varm i hjärtat när en av fröknarna säger till mig att hon har världens bästa yrke. Att få umgås hela dagarna med så fantastiska barn som Siri är en ynnest, enligt henne. Glädjande att höra eftersom vi lägger vårt barns liv i deras händer över 40 timmar per vecka.

Glädjande att vi lyckades bosätta oss 150 m från ett sådant fantastiskt dagis. För jag säger dagis. Det är ett smeknamn. Inte ett nedvärderande ord. Själv heter jag Karolina. Mitt smeknamn är Lina. Det är inte heller nedvärderande. Glädjande nog.