Igår satt jag i bilen på väg till ett möte 17 mil bort. Med mig i bilen hade jag en kollega. När vi hade kört i 1,5 timmar ringer telefonen. "Siris dagis" stod det i displayen. Fan. Sjuk. Annars ringer de ju inte...
Jag kunde inte vända bilen eftersom jag var såpass långt bort. Dessutom hade jag kollegan med mig som också skulle på möten på huvudkontoret. Jag började ringa maken.
...och ringde och ringde och ringde. I 30 minuter höll jag på. Inget svar. Han satt ju i möte, och det visste jag. Bara det att jag kanske inbillade mig att han kunde lyfta luren när han såg att jag telefonterroriserade honom.
I min panik ringde jag även hem till mor och far. De hade kunnat rycka ut. Om det inte hade varit för att mor var i Göteborg och far hade nycklarna till vårt hus. Han i sin tur är 12 mil bort.
U som i upplösningen:
Jag fick mor att leta upp en tjej i min kör som är gift med en kollega till Martin. Han i sin tur fick inte bara tag i Martin, utan körde honom även hem så att lilla kräkisbarnet kunde dras hem från dagis.
Tack, mor, Sofie och Sam för att ni räddade min dag igår! Det var upp.
Och så ner. Tänk om alla bara kunde respektera reglerna och inte släppa iväg icke friska barn tillbaka till dagis. Tänk om alla kunde tänka sig att tänka på varandra och hålla sjuka barn hemma. Då kanske vi hade sluppit vara hemma med dottern hela tiden...
Skönt att det löste sig till slut, men vilket jobb du hade.
SvaraRaderaHåller med om att sjuka barn ej ska vistas på Dagis.