Nu är det officiellt. Jag har utmanat min syster. I maj 2013 ska vi springa/jogga/gå Göteborgsvarvet tillsammans. Har firat utmaningen med att köpa mig ett par nya träningsbyxor.
Måste ha ett mål att sträva mot om jag ska kunna börja springa igen. För mig är det en mental tröskel att ta sig över. Jag är hela tiden rädd för att det ska göra ont i ryggen när jag springer, vilket är rent löjeväckande att ens tänka... Ryggen är läkt, jag gör en massa andra (mer farliga) rörelser dagligen med kroppen som inte känns det minsta. Därför är det nu dags. Ikväll åker löparskorna fram. Jag tänker inte jogga långt. Jag ska gå och sedan springa lite när jag känner för det.
Blev inspirerad av en diskussion jag hade med en kille för ett tag sedan. Han älskar att springa och gör det dagligen. Han menade att man inte ska sätta upp för höga mål. "Säg inte att du ska ut och springa, utan säg att du ska ut och gå och kanske jogga en bit. Då blir det mycket lättare". Jävligt sant. Så ikväll ska jag ut och gå och kanske till och med jogga en bit.
Heja oss!
så spännande. Funderar på att haka på er. Kan jag lära mig att tycka det är kul?
SvaraRaderaJaha,så då kan man inte smyga med det längre. Fan.
SvaraRaderaSka bli en spännande tid gissar jag.
SvaraRadera