Nej, hon matvägrar inte på samma sätt som innan. Hon äter faktiskt ganska bra. Dock är det svårt att få henne att äta som hon borde göra (eller vad betyder egentligen borde i barnsammanhang?). Dagis är medvetna om problemet och försöker bemöta det med lugn. De ska få en lista över saker som hon faktiskt äter så att sketongen klarar sig igenom dagarna utan att dippa totalt i energinivån.
Pasta (hjul, skruvar, fjärilar och makaroner)
Falukorv
Annan korv
Broccoli
Banan (om någon annan matar henne)
Äggvita
Mjölk
Ostsmörgås (om någon annan än hon själv håller i den)
Välling (om den får drickas antingen springandes eller sittandes på nedersta trappsteget)
Inte jättevarierad kost, men hon verkar få i sig det hon ska eftersom hon har energi som en duracellkanin på speed. Jösses. Hon lärde sig gå i mitten av augusti. Sedan dess har hon inte suttit stilla. Det verkar som om hon har en inneboende rastlöshet som grundar sig i att hon lärde sig gå så sent. Hon försöker liksom ta igen allt hon missat sedan hon tog sina första steg i våras. Ibland önskar man att man fick använda koppel på barn... hahaha
Hon får sitta och äta vid bordet tills hon bara måste ner på golvet igen och springa omkring. Fel? Kanske det, men vi anser (numera) att det är bättre att hon får i sig mat på något sätt än att hon sitter vid matbordet och tjuter och gör av med mer energi än hon får i sig. Så det så.
Min syster har berättat för mig att hon inte kan komma ihåg att jag någonsin satt ner och åt när jag var liten. Jag kutade omkring som ett skållat troll överallt. Det gick bra ändå. Jag överlevde. Tack, mig själv, för att dottern brås på sin mamma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar