Jag är från landet. En riktig lantlolla! Ingen idé att sticka under stolen med det. När jag var yngre var det lite pinsamt ibland när folk frågade en var man kom ifrån. Oftast var det så att jag inte bara fick förklara var på landet man bodde (helst också förklara var Dalsland låg...) utan också att jag inte var uppväxt på en bondgård. Otroligt att folk antar att alla som är från landet är bönder. Det finns ju faktiskt folk som väljer att bo i lugn och ro bland mossa, stock och sten utan råmande kossor och illaluktande gödselbrunnar... Vi är inte många, men vi finns! Jag känner i alla fall några till...
Om jag får välja vill jag ge mina barn möjligheten att få växa upp som jag har gjort. Får se om maken kan tänka sig det någon gång i framtiden också. All heder åt stan, men det är ute på landet som livskvaliteten kan höjas ytterligare några snäpp.
Var befinner jag mig nu då? Jag förklarar enkelt. Sydöstra delen av Dalsland, 15 km rakt österut från Brålanda räknat, någon kilometer från Vänern. Mitt i skogen. Granne? 200 meter bort. Asfalterad väg? 3 km bort. Stor mataffär? 3 mil bort. Tyst, jättetyst, så när som på alla fåglar som kvittrar. I lövsprickningen hör man till och med att det knäpper bland träden. Det är här man sover som allra skönast och bara är mest hela tiden, så mycket man bara orkar.
Låter sååå härligt!
SvaraRadera