
Det var en gång två små kvigor. De hade levt lyckliga i många dagar som kalvar på grönbete men var nu såpass vuxna att de tagit steget in i kviglivet. Rosa och Blenda, som de vackra kvigorna hette, var lite tveksamma inför att bli vuxna men tänkte att de tillsammans säkert skulle fixa det galant.
En tidig vårdag, nästan precis innan snön försvunnit, kände de plötsligt på sig att det var dags att bli vuxna på riktigt. Tiden var kommen för Rosa och Blenda att bli kor. De kände sig till en början lite oroliga över om de skulle klara av det, men tänkte att de ändå alltid har varandra om något skulle kännas svårt i framtiden.
Att axla manteln och bli en ko innebär ett helt nytt liv för en kviga. Målet varje dag är inte längre att springa omkring i hagen och roa sig. Nu är det dags för allvar - nu ska det produceras mjölk på löpande band!
Rosa och Blenda kände sig ganska starka. Även om det var jobbigt till en början gick det sedan bättre och bättre. En vacker dag började det krångla lite med mjölkningen. Kossorna ägare blev konfunderad över att mjölktillgången helt plötsligt började avta. Ägaren var dock helt på det klara med att om man bara försöker, så går det till slut. Rosa och Blenda kunde ju bara inte skickas till slakt på grund av en sådan skitsak! De var ju underbart fina kor som inte bara var snälla och trofasta utan även vackra att se på.
Nu står kossorna där i sina bås och mjölkas med maskin så ofta det bara går. Kanske kommer produktionen igång igen? Om inte, kommer Rosa och Blenda ändå alltid ha varandra och leva lyckliga som de vackra kossor de är.
Good luck girls!
SvaraRaderahopps inte din är lika håriga ;-/
SvaraRaderaUnderbart!!! Huvudsaken är att man har varandra och inte mjölken :-)
SvaraRaderaKRAM