Annandag Påsk en annan dag

Söndagen den 4 april var vi på väg hem till Göteborg efter att ha firat påsken i Helsingborg. Vi stannade till Halmstad hos Caroline och Ulf för lite fika och prat och på vägen hem därifrån började det göra ont i magen. Jag hade lite koll på klockan och den visade att det var 4 minuter mellan det onda. Jag trodde ju att det skulle göra ont med större tidsmarginal och att det inte riktigt var dags än.

Vi kom hem till en ostädad lägenhet med ett ekande tomt kylskåp. Det skulle fixas till dagen efter när vi ändå var lediga. Vi gjorde oss i ordning för sänggång, men jag kunde inte riktigt slappna av. Det gjorde lite för ont för det. Medan Martin låg och sov var jag uppe och försökte lindra det onda på alla möjliga sätt och vis. Jag ringde också in till Östra för att kolla vad jag skulle göra. Vi hade ju ett vändningsförsök på onsdagen, eftersom Myggan legat i säte ganska länge, och jag ville därför vara säker på att allt var som det skulle.

Kl 03 på morgonen den 5 april orkade jag inte stanna hemma längre. Vi packade ihop våra saker och begav oss till Östra Sjukhuset. När vi kom in hamnade vi först på förlossningen, men skickades efter bäckenröntgen vidare upp till specialförlossningen. Jag var tillräckligt bred och Myggan var tillräckligt liten för en vanlig förlossning, så vi valde att köra på det. Ett kejsarsnitt är ju trots allt lite fusk ;-).

Värkarbetet var ganska intensivt och strax efter kl 14 var det dags att börja jobba lite. Jag hann med att prova lustgas (som jag inte tyckte hjälpte ett skvatt mer än att den distraherade tankarna lite). Sterila kvaddlar kändes bara som löjliga små getingstick som inte hjälpte något alls. Det var bara att bita ihop. Det är ju inte så att jag har varit med om kraftig smärta innan... (läs diskbråcket 2008). Kl 1535 gick vattnet och kl 1645 föddes så Siri Olivia Birgitta Åhlander, 2685 g och 47 cm. Hon kom med sin blåa rumpa först och togs snabbt om hand av ett team barnläkare och sjuksköterskor. I förlossningsrummet fanns förutom jag och Martin 2 förlossningsläkare, 2 barnmorskor, 1 undersköterska, 1 barnsjuksköterska och 1 barnläkare. Alla redo att rycka in om något skulle hända. Full publik med andra ord! Ska man göra något ska man göra det rejält! Martin var fantastisk som lyckades få mig att kämpa till det yttersta. Utan min darling hade jag aldrig fixat det! Nästan 40 timmar utan vare sig riktig mat eller sömn föll vi i dvala, lyckliga men rejält stukade efter ett långt och händelserikt dygn.

Siri var som en bläckfisk när hon kom ut. Blå om armar och ben, men hon andades själv (det var också nästan det enda...). Efter en blodtransfusion och syrgas repade hon sig snabbt och dagen efter blev hon utskriven från neonatalen. Vi blev kvar på bb i fyra dagar för att få allt att stämma.

Nu har vi varit hemma ett tag och allt känns ganska bra. Hon är väldigt söt när hon sover och har ett ruggigt temperament när hon inte får som hon vill. Sin mor upp i dagen :-)!

Känns otroligt att få vara förälder till Siri Sötrumpa. Sötaste, söta Siri! Du är så fin och go’ och mjuk. Doftar mjölk och ser ut som en liten docka. Vi kommer att göra allt och lite till för dig. Vårt hjärta! Vår lilla Sirirumpa.