Att hämnas

I fredags var jag och dottern på stora lekplatsen i grannorten. Väl där ville hon väldigt gärna prova på att åka linbana, ni vet en sådan där traditionell variant. På plattformen stod fyra andra barn som skulle åka före. Det trista var bara att de skulle åka så många gånger som de var gamla. Den första tjejen var sex år, så hon skulle minsann åka sex gånger. Jag försökte få Siri att gå därifrån, men hon ville prompt stå kvar och vänta på sin tur.

Vad gjorde jag då? Ja, en typisk Linagrej...

Jag pratade med tjejerna och menade att det ju var lite tråkigt för de andra att stå och vänta.
"Tänk om jag skulle åka? Jag är 38, så då kan jag åka 38 gånger då?"
Nej, det var ju inget roligt. Istället föreslog jag att de skulle åka var sin gång. Det gick hem.

Lite senare ramlade en av tjejerna av linbanan och sprang dit och plockade upp henne och tog med henne till den coola mamman, som satt med de andra coola mammorna på en filt längre bort. Den coola mamman sade knappt tack.

Ännu en stund senare kom hämnden...

Tjejerna jagade runt ett par gräsänder på gräsmattan. De sprang mot parkeringen och ut på den, bakom buskagen och fortsatte jaga gräsänderna. Då gick jag fram till de coola mammorna och frågade vänligt om det var deras tjejer som var på parkeringen och jagade änder...

Linagrej. Hämnas och njuta av det. Mumma för själen.