Med passion för livets goda

Vi har stött på ett problem i vår familj. Fast problemet är inte så mycket vårt egentligen. Trots att det faktiskt blir vårt problem i slutändan. Jag ska sluta vara kryptisk...

Jag och min man älskar god mat! Vi älskar gott vin och whisky och älskar också att prata om både mat och dryck. Vår passion är också att bjuda andra på goda middagar. Båda två är uppvuxna med mödrar som är skickliga i köket. Jag har dessutom en syster som kan trolla och koka soppa på en fantasispik. Min man är väldigt duktig i köket. Han älskar att trixa till det med supergod mat. Jag hejar ivrigt på och sköter bisysslor såsom sallad, dukning, kalla såser, bakning etc.

Att vi ofta pratar om god mat och dryck och gärna också vill bjuda på det resulterar i följande:
endast ett fåtal vänner, de med samma passion för god mat och dryck, vågar bjuda hem oss. De får fullständig panik över att de inte kan laga "lika lyxig och god mat som vi". De måste liksom ursäkta sig för att de inte serverar überlyxig middag, trerätters, tryffel, löjrom och annat trams.

Och, nej, jag skojar inte om detta. Senaste månaden har två par, helt ovetandes om varandra, talat om detta för oss. Absolut inte på ett elakt sätt, utan mer sagt det genom att ursäkta sig när maten inte är av högsta michelinkvalitet.

Om jag ska vara helt ärlig. Och det är jag rätt känd för att vara. Vi lagar helt vanlig jävla mat hela veckorna. Faktiskt. Dessutom tänker vi inte ens ut egna recept utan plankar rakt av från LCHF-tidningar. Lägg till att vi har en unge som är rätt knepig vad gäller mat. Vi bara gillar att njuta av god mat i goda vänners sällskap. När ska man annars lyxa till det? En torsdag? Tyvärr har en del av vännerna inte vågat bjuda hem oss på grund av den berömda paniken över att vi "matpretton" kommer och hälsar på. En panik som är fullständigt onödig. Vi äter nämligen allt. Eller, ja, maken gillar inte blekselleri och jag äter inte bruna bönor (tror jag). Annars äter vi allt. Ska jag vara helt ärlig är en av mina favoriträtter köttbullar och potatismos. Eller helt vanliga mackor med gott pålägg. Skit i tryffeln och ostronen. Just det. Ostron äter jag ju inte heller...

Vi förväntar oss aldrig någonsin att få lyxmat. Det vi förväntar oss när vi kommer hem till folk är en trevlig dag/kväll. Resten är av extremt underordnad betydelse.

Vi tänker inte lägga vårt mat- och vinintresse på hyllan för detta faktum. Däremot kommer vi att bjuda hem folk på helt vanlig mat. Så om du får en inbjudan till middag hemma hos oss, förvänta dig ingen lyxmat. Bara vällagad god mat med mycket kärlek och värme. Lyxen sparar vi till nyårssupén. Eller lördagsmyset, två matpassionerade makar emellan.



Puss på er!