Verkligen verklighet

Det börjar närma sig. Både Siris 1-årsdag och min jobbdebut. Jag ser fram emot allt med en viss skräckblandad förtjusning.

Igår var jag på möte på vårt huvudkontor. Har under tiden som jag varit ledig fått en ny chef och dessutom står vi inför ganska stora organisationsförändringar. Med det menas att företaget har vaknat upp på 2000-talet...

Jag älskar både mitt jobb och företaget så det ska bli både spännande och läskigt att börja jobba igen. Min gamla chef (för övrigt den bästa chef jag någonsin haft) finns kvar i organisationen, fast mycket högre upp i hierarkin, och det är ju aldrig fel. Mina arbetsuppgifter kommer nog att ändras lite, till det bättre. Känns både roligt och farligt. Fast det är aldrig fel att tampas med nya utmaningar. Gör man inte det växer man aldrig som människa.

Det ska bli ganska skönt att gå tillbaka till jobbet. Prata med vuxna om vuxna saker (för mina arbetskamrater är nog inte så intresserade av om Siri sover/äter/bajsar på ett för mig tillfredsställande sätt. Inte alla i alla fall. När jag på hemväg från mötet igår (under den två och en halv timma långa bilfärden) hann jag avhandla ett par samtal med både min gamla chef, två arbetskamrater, ytterligare en chef och god vän samt min mamma. Så effektiv har jag nog inte varit på ett tag.

Nu, tillbaka till dagens verklighet. Måste mata katterna.

So long!