En vän till mig skrev en gång att man aldrig vet vem man har bredvid sig på bussen eller spårvagnen. Det stämmer alldeles förträffligt bra. Man har inte en aning.
På tåget hem från stan häromdagen satt en äldre herre med en liten söt dvärgspets, tvärs över gången från mig. Han hade lite sydländskt utseende (och jag menar inte skånskt...). Jag satt och funderade på om han var från Italien eller Spanien. Han såg lite skröpplig ut men hade ganska glada ögon.
Bredvid mig på ett säte sätter sig en man i 40-årsåldern. Han berömde den söta hunden och började prata med den äldre herrn.
På den korta resan mellan Göteborg och Stenkullen fick jag höra följande om den äldre herrn:
- han var pensionerad läkare, ursprungligen från Iran
- hunden tillhörde hans dotter som för tillfället jobbade i Australien
- han var gammal atlet i form av gymnast och hade representerat Iran vid flera OS
- han var inte det minsta skröpplig... vid 74 års ålder joggar han flera dagar i veckan. De dagar han inte promenerar runt Sävelången, vill säga.
Man vet aldrig vem man sitter bredvid. Kanske är det någon som är farlig. Kanske, med allra största sannolikhet, är det någon som inte alls är farlig. Kanske är det bara någon som har en intressant historia att berätta!
Och idag satt jag i samma vag som två fyllon. Den ena berättade att han kört rattfull och blivit av med körkortet. För att få ta det igen skulle han tvingas till regelbundna levertester, men det var ju förnedrande enligt honom.......
SvaraRadera