Halvlandet nästa!

Någon skrev "välkommen till landet" när vi berättade att vi fått nycklarna till huset i Floda. Jag är från landet. LÅNGT utifrån landet. Ingen asfalt, inga grannar (i stort sett). Skog, skog, skog, tystnad och ännu mer skog. Efter det lite vatten i form av Sveriges största sjö.

Tänkte ge mig på några jämförelser mellan min barndom och Siris kommande:

Lina: 2 km till närmaste lekkamrat, därefter 4 km och 7 km
Siri: säkerligen inte mer än 100 m, kanske i grannhuset

Lina: cyklade på asfalt första gången hos kusin Åsa i Trollhättan när jag var cirka 8 år
Siri: asfalt utanför dörren

Lina: 7 km till närmaste badplats med kiosk
Siri: affär finns nere i centrum och badet inte långt därifrån

Lina: 7 km till förskolan, dagis fanns inte
Siri: 300 m till förskola och dagis (om man nu fortfarande får kalla det för dagis)

Lina: kollektivtrafik fanns inte när jag var liten, bussen till stan gick i samband med att gymnasieskolan började och slutade och därför kunde folk inte åka med bussen till jobbet i stan.
Siri: bussen går ner till både Lerum och Floda där pendeltågsstationerna finns, 25 min in till Göteborg

Lina: vågade aldrig gå ut på kvällen för att det var för mörkt
Siri: gatubelysning utanför dörren, check!

Dessutom kan vi nog få slippa att bli av med strömmen titt som tätt på vintern och snöslungan kommer nog inte att köra fast för att det är för höga snövallar (min pappa har varit insnöad uppe i Dalsland i 4 dagar...).

MEN... hellre lantlolla än att växa upp i stan bland betong, avgaser och stress. Floda kan få vara halvlandet! Jag kommer att trivas jättebra!