Jag funderar och vändas ganska mycket över Siri och mat. Inte var för sig, utan tillsammans. Hon har nämligen väldiga problem med att äta just mat. Dricka mjölk går väldigt bra, men det kan man ju inte leva på hela livet. Den lilla tungan saboterar ungefär varenda måltid jag försöker mig på att ge henne. Siris tunga. Inte min. Istället för att svälja maten kör hon runt den i munnen och puttar ut alltihop med tungan. Jag har läst på lite och inser att det kan vara sugreflexen som är lite för stark. Barn gör tydligen så då. Den reflexen försvinner snart, så det är väl bara att vänta ut det. Förhoppningsvis slutar den innan hon blir myndig. Lite tråkigt studentkalas annars...
Vi testar med smakportioner till lunch och idag stod det gröt på schemat. Jag lade på lite katrinplommonpuré också. Hon tycker att allt är gott. Tror jag. Hoppas jag. Eftersom det mesta hamnar på haklappen är det ju lite svårt att utröna... Häromdagen fick hon smaka på palsternackspuré som jag gjort själv. Hon härmade det jag brukar säga när hon får in en sked mat i munnen: "Namnamnam". Då blir man som hopplös kock och halvfrustrerad morsa lite smånöjd i alla fall.
Jag blir jävligt stressad av att alla runtomkring mig (som har barn i Siris ålder) lyckas så himla bra med sina smakisar. Hade hellre tagit att maten var äcklig än att den rent tekniskt inte äts upp alls. På BVC stressar de ännu mer: "Nu när de är 6-månader är det viktigt att de har testat så mycket nya smaker att de kan äta enligt tallriksmodellen". Tjosan. Om tallriksmodellen innebär att man lägger upp en klutt mat på en tallrik och sedan äter upp delar av maten har jag lyckats. Annars inte... Jag inbillar mig att barn lär sig att äta när de är redo att göra det. Vilken 1-åring går runt på enbart ersättning?!
Jag får trösta mig med att Siri i alla fall kan sitta själv. Hon kan också ta nappen med ena handen och stoppa in den i munnen. Inte alltid på rätt håll, men hon vet i alla fall var den ska sitta. Det är jag nöjd med för tillfället. Rom byggdes inte heller på en dag.
Det är inte bara jag som är frustrerad. Siri blir också det ibland...
Hej på er.
SvaraRaderaJag förstår att du är frusterad, men går hon upp i vikt så sker ju ingen skada.
Tids nog har hon löst koden, och då är nog allt jättegott så du får bromsa istället.
Kram Farmor och Farfar
Jag tror absolut att det kommer att gå bra snart. Hon gillar ju maten, det tycker jag är viktigt. /Mor
SvaraRaderaJag vet hur det är, men strunta i alla andra, det ordnar sig!!! Lite intressant att den där stressen minskar drastigt för andra barnet, det finns liksom inte tid att bekymra sig då, han får bara hänga med. Och jag är övertygad om att Hannes blir lika bra som Felix ändå ;-)
SvaraRaderaSå det blir bra!!
Kram!!!