När Siri fick mat för en liten stund sedan brakade det till i de nedre regionerna. "Åh, vad bra, nu pluttade hon" hör jag mig själv säga. Efter matningen var klar satt hon i mitt knä med ansiktet mot mig och rapade mig rakt i ansiktet. Jag blev lika lycklig för det som för plutteriet innan. Tjusningen i att vara mamma tror jag...
Om Martin hade pluttat när han äter och sedan rapat mig rakt i ansiktet efteråt hade han fått en örfil så att det stod härliga till. Undrar var gränsen går för när det är ok att plutta och rapa högt och ljudligt? Är det omvänd åldersgräns som gäller? En bebis behöver rapa, men det kanske en vuxen behöver lika väl. Varför blir det då helt plötsligt fult bara för att man är över en viss ålder?
Du har för mycket fritid min vän som tänker på sådant :P
SvaraRaderaMin blogglänk du har i din blogglista föresten, går till ett specifikt inlägg så det ser ju ut som om jag ALDRIG uppdaterar min blogg ;)
Ha en trevlig solig lördag!
Kram
Intressant! När Jesper fiser är det gulligt, men när Anders släpper en brakare, ja då är det inte lika gulligt. Jesper kanske kommer undan med det för att han är så liten och söt? Anders är ju också söt, men inte liten längre!
SvaraRaderaUnderbart tänk Lina..... sitter och kommer på mig själv att skratta och känna att jag har nog mer än en gång suttit likadant!!!
SvaraRadera